Skolavslutning 2018 Öjebyn

Så har det varit skolavslutning i Öjebyn. Erik har gått ut klass 6, och till hösten är det högstadiet som gäller.

Erik och "fröken" Barbro, hans klasslärare i åk 4-6. 

Eriks faster Lillian, 2018

Vi var en sväng och besökte min sjuka syster Lillian (Parkinsons sjukdom) härom veckan. Dessutom relativt nybliven änka, med stort vårdbehov.  Och långt ifrån oss...

Här hälsar min syster Lillian på sin unga svägerska, min fru Wilma. 

Här en bild av henne, Eriks faster alltså, och Erik. I Lillians lägenhet, s.k. trygghetsboende.

Erik gjorde scendebut med Kiralina Salandy

Vår son Erik har tumme med sångerskor, det är bara att konstatera. Se t ex tidigare blogginlägg där han mött Louise Hoffsten och Zoie Finer.

Denna bloggtext handlar dock  om hur han mötte Kiralina Salandy.
(En mera omfattande kommentar om detta finns också på den något mindre familjecentrerade bloggen, med denna länk:
http://lars-ericksblogg.blogspot.se/2016/04/jag-holl-pa-att-missa-detta.html )

Plats: Musikhögskolans aula, Piteå.
Tid: söndag em den 3 april 2016.
Det var långtifrån fullsatt, men det störde varken Kiralina Salandy, en fantastisk gospel- och jazzsångerska från Canada, som bor i Sverige sedan drygt ett år, eller Erik.

Vi, jag och sonen, satt på främsta raden och det verkade som att Erik var den första i publiken hon såg...  och hon kom tillbaka till honom hela tiden. Även om hon hade en fin kontakt med resten av publiken också. Ja, hon gillade att sjunga, gillade publiken och, visade det sig, gillade att sjunga med Erik som "extra" komp också. Ibland stack hon mikrofonen fram till Erik dessutom...

Testa om ni får denna länk att funka, för ett litet smakprov.

https://www.facebook.com/100011214191182/videos/198757953841343/

Kiralina Salandy är en sångerska som är uppvuxen med gospel och en mamma som är pastor/evangelist, och som lärt henne vad kristendom är. Och hon utstrålar en innerlig värme av det mest positiva slag man kan tänka sig. Hon gör inte bara ett jobb, en show, utan hon vill verkligen GE något till publiken och det delar hon med sig av med stor generositet.

Mot slutet av första avdelningen så vinkade hon till sig 10-årige Erik och (musikeleven och trummisen) Jonas Zeidlitz för att "kompa" henne tillsammans med hennes ordinarie trummis, vilket de gör med allt större säkerhet sedan de blivit lite varma i kläderna. Kiralina verkar vara mycket nöjd och hon och de unga medmusikanterna tackar varandra.

Och i pausen så kommer flera fram och gratulerar Erik till insatsen. Och PT vill ha hans namn så det kan nämnas i tidningen.
Se denna bild ur PT som hör till artikeln om den "grymma sångerskan som äger rummet".

Så skedde Eriks scendebut, tillsammans med en verkligt framstående sångerska. 

Ett minne för livet. 

Erik mötte Torneo Finland - och Louise Hoffsten

På den min "offentliga", mera debattinriktade bloggen har jag lagt ut en recenserande text med en del reportageinslag från det besök familjen gjorde i lördags, den 28 juni.  Här vill jag publicera några till bilder och omkringkommentarer till resan.  De som vill läsa mera om musiken kan klicka på denna länk.

Erik har varit i Finland tidigare, men då var han mycket yngre. Och denna gång var det inte en ren turistresa, utan främsta syftet vara att göra en dag på Kalott Jazz och Blues-festivalen. Hela festivalen kunde och ville vi inte ge oss på, av olika skäl.

Nå, resan företogs i bil, och det kändes lån  gt, men gick bättre än befarat. Väl anlända så var det dock mulet, och aningen kyligt, vilket sänkte humöret. Dock hittade vi, mer eller mindre av en slump, den första konserten. En barnkonsert på Victoria Square, alldeles på gränsen mellan Sverige och Finland.

Erik med pappa vid det konstgjorda vattenfallet. 

 Erik lyssnar.







Erik och Wilma

Uppenbarligen en överbyggd del av Torneälven/gränsälven. Rätt kul idé, men kändes trots allt lite stelt och konstlat. Trots Gränsbågen (eller vad den kallades) och det konstgjorda minivattenfallet.  

De två konserterna där var snabbt avklarade, och med en paus mellan. Så Erik passade på att hoppa på de små platformarna i den lilla konstgjorda dammen/sjön.

Staden i sig är ju i grunden en stad med låg träbebyggelse, men där somt är bättre och somt sämre bevarat och givetvis en hel del modern bebyggelse, höghus, varuhus etc utan egentlig charm. Tvärtom, som brukligt är i de flesta städer idag.

Den konsert, huvudkonserten för dagen, vi skulle kolla in låg dock på en liten holme, Pikisaari, som man kom till via en liten gångbro i trä. Där sken solen och där fanns ingen betong. Förutom det tält som fungerade som konsertsal så fanns en del andra tält, och smärre byggnader, några gungor och gräsmatta och ett skönt läge vid älven.

Utanför musiktältet.




Wilma och Erik i gungan.

Där fanns mat- och dryckförsäljning, och även t-shirts med festivaltryck - och även en del CD till försäljning, givetvis med de aktuella musikgrupperna.

Louise Hoffsten i full frihet.
En fullblodsartist.

 Erik fotograferar musikerna.

 Försöker fota och filma jag också. Men det är inte lätt från publikplats.
Och musiken tas inte upp så bra av de enkla redskapen (som surfplatta etc) Men de är ju bara tänkta som korta påminnelsesnuttar för hemmabruk, så det får vara ok.   Så fler bilder av Louise med delar av kompet.

Både jag och Wilma dök på Louise för att tacka henne för den fina upplevelsen hon gav oss. Men jag tror att hon mest uppskattade Eriks spontana "Du var väldigt bra!"   

(Kan tillägga att första ggn jag hörde Louise H live så var det på ett internt fp-arrangemang någon ggn i mitten el så av 1980-talet. Hon var redan då en mycket känd jazz o bluessångerska - och även i mera populärmusikaliska kretsar. Hon uttryckte, minns jag, en viss förvåning att återfinnas på ett fp-arrangemang.
Men det var inte konstigt som det kan låta idag. Då var fp fortfarande ett klart socialliberalt parti och Bengt Westerberg var partiledare, och var/är ju dessutom mycket jazzintresserad.  Och jag fick intrycket att hon gillade att sjunga sin musik för folkpartisterna, där och då. )

Erik på jazzklubb och möter Zoie Finer

Yes, vår son Erik följer oss när vi vill lyssna på jazz. Nu senast var vi på em-konsert med sångerskan Zoie Finer. Det blev en stor upplevelese. Erik blev helt begeistrad i hennes sång och framträdande. Önskade en låt av henne, och hon sjöng den som sista nummer.
What a Wonderful World.

En fin avslutning.

Och hon tillägnade Erik låten, och när hon sjungit klart rusade han fram, kramade om henne och tackade. Och blev själv omkramad.
Sen blev det lite mera prat också.
De gillade varandra.
Och vi förädrar blev också glada, förstås.






Mer om själva  konserten finns på denna länk.
Här lite bilder.

Som synes så lyssnar både Erik och Wilma väldigt koncentrerat.



Och applåderar flitigt också. Både till det avslutande numret, till Erik, och till de andra låtarna.

 Anders Eklund spelade tenorsax och hade flera fina solon.

En liten fotbollsspelare

Dags för nya färska bilder. Sonen Erik, sex år, gjorde då sina första fotbollsmatcher någonsin... Efter bara tre inneträningar och en uteträning. Han gillar fotboll, och spelar för Öjebyns IF. Färgerna är blå-vitt och han har nummer nio på ryggen. I helgen var det Examenscupen i Hemmingsmark (för 18:e året i följd). Mängder av lag. Massor av unga spelare, och massor av åskådare, ledare och föräldrar (förstås). Nästan som ett Piteå Summergames, men något mindre. Om några veckor är det dags för PSG också, och han spelar då med.

Som synes av bilderna var det växlande väder under matcherna. Det blåste hela tiden, men sista matchen så regnade det också, och det riktigt mycket. Då hade han mössa på sig...

Blåst, regn och kyla. Men bara glada miner. Och lyckliga barn. Spelglädje. Inga cirkusfasoner, ingen kamp om pengar. Bara ren idrott och glädje.

Blandade färska bilder

Här tre bilder, helt färska. En på mig och Erik. En på hela familjen. Och en på fru och barn plus en filippinsk väninna till henne med syster och barn. De sistnämnda på tillfälligt besök i Sverige.

Mina barn

Jag har inte bloggar här på nära ett år. Å andra sidan så publicerar ju min fru bilder på både blogg och Facebook. Men nu är det dags för mig.

Vår son Erik finns på många bilder redan, men jag har ju två barn till. De är numera stora flickor, ja myndiga och utflugna. Likafullt är det mina döttrar. Så nog bör de få komma med här, de också. Först här ovan då lille Erik då han ca 3,5 år gammal sitter på Arlanda och läser tidningen...

Här en bild där flickorna är runt tio år, dvs stax under och över. Bilden därunder är de ytterligare ett par år äldre och vi befinner oss på semester i Grekland.

Därefter ett par äldre bilder. Cecilia, en bild då hon var två år gammal bara och en av Erika när hon är sådär tre år gammal.

Fina ungar alla, och jag är så stolt över dem!

Hjälper till

Det är spännande att se på och hjälpa pappa att göra iordning tårtan till mammas födelsedag.


Och roligt att smaka på grädden också, förstås.