NT x 2, min fars, under WW1 som emigrant i Amerika Plus bonusbild

 Nu vill jag visa några små smakprov av min fars litteratur, som givetvis följde honom hem till Sverige. Robertsfors efter de 7,5 år han till bringade i Canada och USA. Mer om detta finns i tidigare bloggposter, scrolla ner bara.
 Här två små Nya Testamenten, i mycket behändigt fickformat. Och väl använda. Båda på engelska, förstås.

Den  till vänster 1917. Nya Testamentet till höger i bild är från 1916, då pappa befann sig i Californien, har två färgillustrationer, skinninbunden. 

Här nedan en bonusbild. Pappas bibel som han använde dagligen, säg de sista 50 åren eller så, efter hemkomsten till Sverige. Med många anteckningar och understrykningar. Plus inlagda klipp etc. Och här har han lagt in en bild av sin hustru, min mor Gertrud i unga år. 

Mer om min far "Fred Stone", kompletteringar

ERIK VALFRED FORSGREN, under amerikatiden Fred Stone Forsgren.

Jag har skrivit om min far tidigare, både på denna blogg och på den "öppna" bloggen. Vill nu också lägga in en utökad kommentar som jag skrivit på FB, och som nog till vissa delar inte noterats på bloggen. 

 EW Fred Stone, fr militärutbildning i Calif

 Min far föddes på sent 1800-tal, inskrevs till värnpliktstjänstgöring i nov 1912, men emigrerade i febr 1913  under 7,5 år till "Amerika", dvs först till Canada, men for efter några år där vidare till USA. Tjuvåkte tåg över gränsen, det var enda sättet... - Detta var under första världskriget (WW1), och efter en tid i Montana, när han försökte sig på att odla upp en jordbit, ett homestead, som efter fem år skulle bli hans, så blev han inkallad till värnplikt, eftersom han då var amerikansk medborgare. Militärutbildningen skedde utanför San Fransisco, för att sedan skeppas över till kriget i Europa. Lyckligtvis blev det vapenstillestånd precis innan överskeppningen skulle ske. Så den inställdes. Han blev kvar i USA, men "homestead"-plätten hade ju då legat i träda, så den var förlorad. Vad han då arbetade med, minns jag inte om han berättat, men 1920 fick han ett brev från Sverige. Han far var sjuklig.

Så han återvände till Sverige, till Robertsfors i Västerbotten.

Min pappa var arbetare, fullt utbildad målare, även om det under amerikatiden nog mest var arbeten på rancher, farmer och skogsarbete som var hans försörjning. Åter i Sverige, alltifrån Robertsfors och framåt var han målare.
   Han var starkt troende och vidsynt, bildad trots bara 6-årig folkskola. Jag tänkte alltid att om han fötts senare och fått studera, skulle han kunnat passa bra som statsminister. (Se en annan bloggtext om hans bokläsning, t ex Jack London i engelsk version!)
   Frisinnad (liksom sin far, flottaren och sågverksarbetaren som också var något slags förman OCH fackligt aktiv! ). Pappa berättade om livliga diskussioner på jobben, med både nazister och kommunister både före, under och efter WW2. Var aldrig sosse (om än tvångs-kollektivansluten!), men förstod att många röstade på sossarna, om än han aldrig gjorde det. Han var inte fp-ansluten medlem förrän på äldre dar, men under fp´s storhetstid fanns det många arbetarliberaler även i framträdande positioner. Alltid trevlig, kunde otvunget prata med alla, mycket social, hjälpsam, sparsam, intelligent och ideellt engagerad. Arbetade, om än inte heltid, till 75 års ålder, det var ju ynklig folkpension. Han avled vid 90 år ålder.

Han avskydde nazism och kommunism, och hade heller inga sympatier för högern, bondeförbundet eller socialismen som den tillämpades inom sossepartiet, som såg sig äga staten och makten för maktens skull.
Han var väldigt betänksam, när jag blev politisk sekreterare (för fp i Botkyrka kommun), för eftersom sossarna styrde allt, så skulle det bli svårt att få ett jobb efter det.
Skulle (om han levat idag) givetvis aktivt ha tagit avstånd från den extremism och det främlingshat som SD står för, liksom annan inskränkt nationalism som numera gör sig allt bredare.
Vad jag saknar honom!

Vallstakyrkan, där jag växte upp. En bild från ifjol, som visar att taket börjar se dåligt ut, kostsam renovering behövs. Men visar ändå att det är en imponerande helgedom. Inget litet bönhus, utan en KYRKA. Fin invändigt också. 

Beträffande den religiösa biten, så kan jag nämna att jag är, om inte född i en kyrka, så under lång tid uppvuxen i missionskyrkor. Jag föddes i Bomhus (utanför Gävle), där pappa försökte sig på att driva en färghandel, men någon affärsman var han inte, så efter det att jag fötts så flyttade vi tillbaka till Boliden, och första tiden där så bodde vi i Missionskyrkan, som pappa byggt tidigare (dvs både rent fysiskt och som byggnads-kommitténs ordförande), och han var oavlönad vaktmästare förutom sitt arbete som målare.  Den förste fast anställde pastorn som anställdes av Bolidens missionsförsamling var den unge Berthil Paulson, pappa var då församlingens ordförande. Handlanden  Helge Saverstam (Eriksson) var vice ordförande denna tid i Boliden.. De sista åren i Boliden bodde vi i en fastighet  på Yttervägen. Nedre våningen hyrdes ut till en kvinnlig lärare.  Jag har inget minne av hur det såg ut inomhus där, däremot flera exteriöra bilder. 

Efter att ha bott på några andra ställen i Boliden flyttade vi till Vallsta (i Arbrå kommun i Hälsingland, numera tllhörig Bollnäs.). Till Vallstakyrkan.Till stor del p g a att min mor hade problem med luftrören. 

Där i Vallsta var han/vi vaktmästare också. Givetvis utan minsta lön, men med fri (men beskattad) enkel bostad och där bodde vi i 11-12 år. Ett ståtligt trätempel. Med veduppvärmning, vedklyvning och sommartid mycket gräsmatta att klippa (givetvis med handjagare) ... Finns många namn att nämna från denna tid, men en av pappas goda vänner var Erik Olevik, apotekare i Arbrå. 

   Min far satt i styrelsen (liksom han även gjorde i Boliden) och var  en mycket omtyckt söndagsskollärare tills vi flyttade till Bollnäs strax efter att han blev "heltidspensionär. Då och då predikade han också, när pastorn hade ledigt. 

Min far

Jag känner att jag vill skriva lite om min pappa. Och hitta någon bild också. Får nog vid tillfälle skanna in och lägga till här.  Pappa var en stilig man. Trevlig och omtänksam.

Först dock, skrev en liten text på min "offentliga" blogg, länk här. Det är några små belysande notiser. Läs gärna den texten först.

Denna bild av min far togs under en utlandsresa när han var runt 80 år. Jag vill minnas att det var resan till Ibiza. Frånsett sina år i Kanada och USA i sina första mannaår så dröjde det en bra bit upp i pensionsåldern som pappa reste utanför Sveriges gränser.
Pappa var målare, en väldigt duktig målare, utbildad under många gesällår. Under åren i Kanada och USA var det nog mesta andra sysselsättningar, som att jobba på rancher och farmer, skogsarbetare i British Columbia, dvs olika "enklare" men tunga jobb. En tid brukade han en bit jord i Montana, som skulle bli hans egen om han höll ut ett antal år (homestead), men så kom kriget (WWI) emellan och han inkallades till militärutbildning, så det blev inget av den egna farmen. Väl tillbaka till Sverige, först Robertsfors, arbetade han dock endast som målare. Frånsett ett år då han försökte sig på att vara färghandlare. Men någon affärsman var han inte, var nog för dålig på att ta betalt.
Trots kort utbildning så var han mycket allmänbildad, han läste en hel del och skaffade bl a Svensk Uppslagsbok i drygt 30-talet band. Intresserad av det mesta, inte minst av människor. Sällskaplig och naturlig i umgänget med andra, oavsett deras bakgrund eller sociala ställning. Eller deras språk. Inför emigrationen till Kanada-USA så hade skaffat ett engelskt lexikon. Talade alltså inte engelska, men försökte hitta orden. Väl there over så fick han givetvis lära sig den amerikanska engelskan enligt naturmetoden... Vilket gick bra. Men han brukade säga att amerikanskan var ett fulare språk än den riktiga engelskan.

Hans emigration kan nog ses som ett uttryck för hans personlighet, en frihetslängtan i kombination med att ta ansvar för sin framtid, att försörja sig. Det var ont om jobb i Sverige och dessutom hade han ingen större längtan efter att göra värnpliktstjänstgöring. Ironiskt nog så tvangs han ändå göra militärutbildning i USA p g a att USA ingrep i det europeiska världskriget på demokratiernas sida. Och vid återkomsten till Sverige fick han göra sin svenska "lump" också, vilken dock inte var speciellt lång då.

Pappa var uppvuxen i Robertsfors i Västerbotten, och som pojke jobbade han vid sågen och lite med flottning. Hans pappa, min farfar var något slags arbetsledare vid flottningen. Fackligt aktiv, och frisinnad - inte sosse. Efter några år i Robertsfors kom pappa till Boliden. Numera ett samhälle på dekis, men då ett nybyggarsamhälle som sprudlade av energi p g a guldgruvan. Och pappa var med och målade samhället, var aktiv i missionsförsamlingen och ledde byggandet av Missionskyrkan i Boliden. Det var där han träffade min mor, som då arbetade på brukskontoret, gruvbolagets kontor.

Hörde i radion i morse att svenskarna är oroade (3 av 4) av främlingsrädslan i Sverige. Dvs är positiva till invandrare och invandring. Och att en mycket liten minoritet är rasister eller främlingsfientliga. Min pappa hade ju själv varit invandrare i Kanada och USA, och skulle självklart hört till den invandringsvänliga skaran.  Och han skulle bekymrats av att rasisterna sticker upp sina trynen alltmer. Om än de inte i antal är så många som man kan tro, så skulle han ogillat t ex Sverigedemokraterna och deras likar. Hade han träffat någon främlingsfientlig skulle han tagit en diskussion med denne. "Främlingar" är som alla andra, en del bra, en del dåliga. Men man ska bekanta sig med dem, se att de är vanliga människor. Inte se dem som främlingar.

I Kanada och USA fick han lära känna och umgås med folk av alla de slag, kulörer och bakgrund. Och aldrig någonsin att han uttryckte minsta rädsla för eller fientlighet till människor med annan bakgrund. Tvärtom, rasism eller främlingsfientlighet fanns inte i hans begreppsvärld. Han såg varje människa som en egen individ. Likvärdiga och skulle bedöma efter personliga egenskaper, inte efter någon schablon eller grupptillhörighet. Det gjorde honom till frisinnad. Det ordet är ju enl någon ordbok, det svenska ordet för liberal. Och torde numera i politisk betydelse ligga närmast begreppet socialliberal.
Han berättade för mig ofta om hårda diskussioner på arbetsplatserna med nazister och kommunister. Han var tolerant, men sådant som nazism-fascism eller kommunism-socialism var (och är) ju oförenligt med demokrati. Att se människan som en del av ett kollektiv, det var oförenligt med individens frihet och rätt att tänka själv.
Att han inte var det minsta rädd för att diskutera med "höjdare" heller kan ju belysas av att jag minns hur han, när jag aktiverat mig politiskt, följde mig på en del möten och en gång diskuterade kunnigt med Ingmar Mundebo, som då var budgetminister (fp). Själv var pappa då i 85-årsåldern eller drygt det.
Pappas fru, min mor, var mycket yngre än vad han var. Vad jag förstår var det ett mycket lyckligt äktenskap. Hennes släkt och vänner varnade henne och sa att hon skulle bli en ung änka. Tji fick de. De som varnade henne dog de flesta långt innan pappa. Och pappa arbetade långt efter den dåtida pensionsåldern 67 år. Dels för att pensionen var ynklig, dels för att han faktiskt orkade om än det inte var heltid tills han slutade jobba vid 75 års ålder.
När man jobbar träffar man ju folk mera än om man sitter hemma.
Pappa ville se folk, prata med dem, gå ut på stan. Mamma var mera blyg av sig (som jag), och hennes begrepp om att komma ut, det var att ta sig ut i naturen, skogen, gärna för att plocka vilda blommor, bär eller svamp. Medtagandes en termosflaska kaffe och några limpskivor. Så det blev som mamma ville. Och när pappa slutat köra bil (han köpte en bil 1939, som han dock snabbt måste sälja pga bensinbrist under WW2. Och sen dröjde det några decennier innan han köpte bil igen.) så var det jag som skjutsade oss ut i skogen med min SAAB 96:a.
---

Denna bild, tagen i Boliden, visar min pappa och mig (i lockigt mycket blont hår). Pappa i målarkläder, troligen hemma på lunchen för att få lite mat. Pappa cirka 55 år där.