Blandade färska bilder

Här tre bilder, helt färska. En på mig och Erik. En på hela familjen. Och en på fru och barn plus en filippinsk väninna till henne med syster och barn. De sistnämnda på tillfälligt besök i Sverige.

Filippinskt barndop

På min "vanliga" blogg har jag nyligen publicerat ett antal bilder från ett filippinskt barndop där vi deltog.

Där finns också en länk till en längre textbeskrivning av hur det gick till.

Här dessutom två bonusbilder. Dels en med barnet och dess mor. Dels en som visar några dopgäster som tar för sig av maten efteråt.

Kyrkokören i Öjeby kyrka

Det här är ett försök att lägg upp en liten filmsnutt, inspelad med mobilkamera, från ett framträdande i Öjeby kyrka av kyrkokören.

Några fördelar med sommaren

Sommar.
Och bär.

Svarta vinbär.

Röda vinbär.
Krusbär.
Och jordgubbar.

Några fina fördelar med sommaren.

Sommaren 2010

Sjuk Erika vann rikstävling i uppsats om diskriminering och flyktingfientlighet

Detta är min dotter, Erika Forsgren. Bilden tagen i dec 1997 då det stod klart att hon vunnit en rikstäckande uppsatstävling med ca 15 000 deltagande, arrangerad av Diskrimineringsombudsmannen. I juryn satt bl a Ingrid Segerstedt Wiberg, legendarisk frihetskämpande liberal och stark motståndare till förföljandet av flyktingar och för mänskliga rättigheter. Tävlingen var på temat flyktingfientlighet-diskriminering. Tävlingen ägde rum tidigare under hösten, då Erika gick på högstadiet och bara var 15 år. Hon var sjuk den dagen (också),  var mycket sjuk den tiden), men hade släpat sig till skolan för att skriva. När hon kom hem sa hon: "Nej pappa, det gick nog inte så bra. Jag kände mig dålig. " Efter en tid stod det klart att hon vunnit tävlingen på skolan och skulle bedömas tillsammans med de bästa från landets alla skolor, som deltagit. Ytterligare några veckor senare fick vi ett samtal från skolan, Erika låg åter sjuk hemma i sängen, att de ville hon skulle komma till skolan för att lokalpressen skulle ta bilder och göra reportage.
Väl där fick hon veta att hon vunnit hela rikstävlingen! Priset var en resa till New York plus en resa till Stockholm för att ta emot vinstbeviset på Slottet ur drottningens hand. Ja, hon reste till Stockholm, fick priset plus en sångbok, filmades av teve och skulle få delta i Nobelfestligheterna. Men något festande blev det inte, efter Slottet låg hon och vilade på rummet. Resan till New York fick också vänta något år pga av hennes hälsa. Men visst var det en fin prestation att vinna priset, och det dessutom samtidigt som hon var sjuk. Självklart var och är pappa stolt.

Mina barn

Jag har inte bloggar här på nära ett år. Å andra sidan så publicerar ju min fru bilder på både blogg och Facebook. Men nu är det dags för mig.

Vår son Erik finns på många bilder redan, men jag har ju två barn till. De är numera stora flickor, ja myndiga och utflugna. Likafullt är det mina döttrar. Så nog bör de få komma med här, de också. Först här ovan då lille Erik då han ca 3,5 år gammal sitter på Arlanda och läser tidningen...

Här en bild där flickorna är runt tio år, dvs stax under och över. Bilden därunder är de ytterligare ett par år äldre och vi befinner oss på semester i Grekland.

Därefter ett par äldre bilder. Cecilia, en bild då hon var två år gammal bara och en av Erika när hon är sådär tre år gammal.

Fina ungar alla, och jag är så stolt över dem!

En resa till Boliden (med bilder)

(Det är en viss (nej, hård) kamp nu om att få tillgång till datorn. Detta pga att min hustrus dator är på reparation. Alltså... trångt. Därför blir nog detta bara text till en början, trots att det ska vara en bildblogg. Bilderna får jag lägga in när jag får tillgång till dator och kamera samtidigt... och tid dessutom. - Och nu är bilder inlagda.)

Vi gjorde en resa till min barndom. Dvs till den ort, Boliden, där jag tillbringade min första barndom. Idag ett tämligen välordnat litet samhälle, dock knappast växande utan snarare tvärtom. Guldgruvan har ju lagts ner för många, många år sedan. Vissa sidoverksamheter finns dock kvar. Befolkningen idag är ganska ålderstigen. Något mildrat av att där också finns ett antal asylsökande. Och så pendlar man till Skellefteå, om man inte är pensionär.

Min far kom till samhället i dess uppbyggnadsskede i mitten av tjugotalet, och verkade där i dryga två decennier med ett års avbrott. Han träffade så småningom min mamma, som arbetade på gruvbolagets kontor tillsammans med den legendariske ingenjör Kautski (reservation för stavning och minnesbild).
Nu är den ståtliga kontorsbyggnaden museum (och i behov av ommålning) och administrationen sitter i nybyggnader, tämligen charmlösa.

Pappa var målare och var en av de som satte färg på Boliden. En del hus har nog kvar den något flagnande originalfärgen, medan andra skötts om bättre och målats om flera gånger.
Så fann jag till exempel vara fallet med det hus som vi bodde i under de sista åren i Boliden. Det var till och med under ommålning just nu.

Missionskyrkan byggdes en gång i tiden under pappas ledning, och även den har målats om några gånger. Lyckligtvis har originalmålningen längst fram i kyrksalen bevarats.

När vi tittade in satt några kvinnor där och hade ett bibelstudium. Kyrkan finns alltså kvar, men missionsförsamlingen har upphört. Numera är kyrkan samlingslokal för en ekumenisk grupp bestående av folk tillhörande olika (frikyrko-)samfund. Sedan några decennier finns också en kyrka tillhörande Svenska kyrkan, men på min tid var det Missionskyrkan, EFS (som jag inte har något minne av), ett kyrkligt kapell och Frälsningsarmén, som höll till efter samma gata som där vi bodde på Yttervägen. Frälsis hus finns kvar, men det föreföll vara annan verksamhet där.

Jag hade en lekkamrat som bodde i huset närmast Missonskyrkan. Det känns lite tragiskt att detta ståtliga hus nu brunnit ner efter att ha stått tomt en tid. Birgitta Sandberg hette min lekkamrat och hon hade en bror som hette Martin.

En tid bodde vi i ett hus på Ringen, hyrde lägenhet på övervåningen, men det kunde jag inte känna/hitta igen. Huset som pappa köpte på Yttervägen var och är också i två våningar. Plus en vindsvåning där pappa gjorde iordning ett par uthyrningsrum. Vi bodde på övervåningen och hyrde ut nedervåningen till en ensamstående lärarinna. Då fanns också en liten lekstuga på tomten plus ett cykelsjul. Det senare är nu bort och har gett plats för ett garage, och enligt vad grannarna sa så finns lekstugan kvar där bakom.

Mitt emot vårt hus bodde min första skolfröken, småskollärarinnan Valborg Nyström. Det var en snäll fröken. Hon levde ännu vid ett tidigare besök i Boliden, men nu gissar jag att hon inte finns längre och det var nya (och trevliga) ägare till familjen Nyströms hus.
Skolan som jag gick i finns också kvar, se till vänster. Den ger fortfarande ett ståtligt intryck, även om den numera bara används av yngre elever.

För de äldre eleverna finns en charmlös halvmodern byggnad, gissningsvis från 60-talet. I "min" skola åt vi vår skollunch i källaren, skolbespisning var då ett helt nytt begrepp. Minns också att en gång följde jag mina föräldrar vid ett val, och skolan var vallokal.
Men jag minns att när jag började i ettan, med en enkel ryggsäck, så måste jag passera en liten skogsdunge på väg till skolan. Det kändes ibland lite skrämmande. Nu finns ingen skogsdunge där. Men många av de hus som man ser idag minns jag sedan tidigare.

Busstationen finns också kvar. Där vi ofta mötte gästande släktingar som kom med buss sista biten efter att först ha åkt tåg. Visst var det i Finnforsfallet som det var järnvägsstation då?

En deprimerande syn var dock alla tomma affärslokaler. En lokal som inte är tom är dock mataffären. Numera heter den förstås ICA Supermarket men ägs fortfarande av en Saverstam. Förre ägaren Helge Saverstam (Eriksson) var en av min fars bästa vänner, en driftig affärsman, och tog över affären "Westermarks"... Numera gissar jag att det inte är så många som minns det gamla namnet, utan man ser ICA-affären som "Saverstams". Affären fyller idag hela tomten, men den ursprungliga delen finns kvar integrerad i det nya. Dessutom finns ett "ICA-extra" snart sagt vägg i vägg med "Saverstams". Båda affärerna ligger vid det trivsamma lilla "torget", som inte är ett torg utan en park med en fontän, blommor och trivsamma bänkar.

Någon konsumaffär finns inte. Däremot minst en pizzeria vid torget och några andra affärer. Men för att köpa kläder och smycken, dvs de för kvinnor viktigaste affärerna, måste man resa de tre milen till Skellefteå.

Torget var en gång i tiden verkligen ett torg. Omvandlingen till park måste dock ha skett ganska snabbt efter det vi flyttat från Boliden, eftersom jag minns den lilla bron, fontänen etc redan från vårt första återbesök, som skedde bara sådär fem år efter flytten (till södra Norrland).

Bolidens gruvbolag, som var orsak till samhällets uppkomst, har haft många olika ägare. Minns jag rätt är det idag en del av Trelleborgs-koncernen. Ett tecken på bolagets betydelse ser man än idag i och med att Disponentvillan finns kvar.
Visserligen finns ingen disponent där numera, även om villan är bebodd. Den ligger på en höjd och liksom ser ner på, bevakar samhället. Vägen till villan är en björkallé och huset ser ut som en välmående herrgård.

Och i Boliden finns fortfarande en gata som heter "Gyllene Medelvägen".

Eriks akvarium

Lille Erik har fått ett akvarium. Ja, egentligen var det ju hans mamma som ville att han skulle få det. Och då blev det ju så.

Till en början var det inte många fiskar. Och det verkar som att Erik fått för sig att han kunde ringa dem med sin förvuxna lek-mobiltelefon.

Ibland händer det också att han föredrar att sitta vid datorn och rita i något ritprogram eller att leta efter roliga barnvideos på internet


Men idag har mamma rensat i akvariet, det är rent och fint, inget fiskbajs och nytt vatten. Erik beundrar akvariet, efter en eftermiddag på Vallsberget.

Ibland får även jag rycka in och hjälpa till med något i akvariet.

Här ser vi att det är ganska många fiskar i akvariet. Fler lär knappast få plats, de måste ju ha utrymme att röra sig på också. På akvariets baksida har vi klistrat en bit julklappspapper med fantasifiskar. Det ger lite mera liv åt akvariet, den trista, vita tapeten bakom är ju inte så kul för fiskarna (eller oss) att se.
Men vi undrar förstås om de kan bli förvirrade av dessa fantasifiskar, som dessutom är stora jämfört med akvariefiskarna.
Vem vet?

Trafik i Davao City

Davao City är den största staden ( ca 1,5 milj inv) på Mindanao, den stora ön i södra Filippinerna.
Här några trafikbilder bilder.


Jeepny är nog det vanligaste transportmedlet. Finns i många varianter som tar från ca 15 passagerare till de som kan pressa in dubbelt så många. Även om även filippinana blivit bredare om baken på senare år (främst medelålders kvinnor och barn) så går det in fler filipinos än västelänningar på samma yta.



Taxi är också vanligt. Finns med och utan AC, de senare lite billigare och svårare att få tag i. Alla verkar mer eller mindre slitna, speciellt de utan aircon. Å andra sidan slipper man lunginflammation om man åker utan aircon.

Motorcyklar har blivit vanliga. I praktiken verkar de vara ett mellanting mellan en trimmad moped och en lätt mc. Det är många som försöker tjäna in till betalningen genom att fungera som mc-taxi för 1-2 passagerare. Praktiskt speciellt för att ta sig hem den sista biten från huvudvägen(s jeepny) och den miserabla vägen upp till där man bor, vilket kan vara en eller flera km in i "djungeln".

Tricycle är ombyggda motorcyklar som kan ta uppåt tio pasagerare. Det finns dessutom rena trampcyklar (ombygga) som ar 4-5 passagerare.

Det är tät och tung trafik. Förutom passagerartrafik är det dessa varutransporter. Privatbilar finns också, men det är inte de som dominerar trafikbilden.

Eriks kusin fyllde 6 år

Erik have a cousin in Philippines, with name Ericka. When they met 2 years ago she was 4 years old, but for a few days ago she had her 6th birthday. Here is a picture taken 2 years ago, when she got a book from us.

Happy birthday, Ericka, from all of us in Sweden.

Erik äter röda vinbär

Nu, en bit in i augusti, så är säsongen för jordgubbar över men vinbären börjar mogna.
Erik gillar att bita i de ännu lite sura bären.


















Men att flörta lite med granntjejen är inte så illa heller.

Erik vill inte åka skakig el-bil

Det här med att roa sig är inte så helt enkelt.
En gång fick lille Erik följa med till "tivolit" på Piteå havsbad. Och sattes i en sån där bil, som skakar när man lägger i en slant.
Men det var inte roligt alls. Erik började gråta.
Mycket trevligare var det att följa med och se på hur andra
hade sig i karuseller och annat skoj.
Själv var Erik nöjd med att ha fått en ansiktsmålning, så att han föreställde en tiger - eller om det var en katt.

I alla fall gick han omkring och jamade så länge målningen var kvar i ansiktet, dvs fram till läggdags.

Men allra roligast är det nog att cykla på sin egen cykel.

Särskilt om man får cykla ute!

Erik besöker zoo (Grans barnzoo).

Vi var till Grans häromdagen. Där fick Erik se en hel del djur. Och hade trevligt även på andra sätt.


Det var marsvin.


Det var grisar.

Det var getter.

Det var får och lamm.

Och fiskar i akvarium.


... och ormar, brr...


Det var små och större sköldpaddor.

Och lite fåglar.

... efteråt fikade vi, och Erik tog en stund och lekte i en lådbil i sandlådan.
Men efteråt ville han inte gå hem. Här springer han tillbaka till lek- och rastplatsen. Ja, se ungar.

Att kolla in kossorna var dock OK, även på vägen hem.