Värme och snö

Just nu är det varmt på mina nordliga breddgrader. Väder för shorts, eller kortbyxor som vi sa förr i världen, före anglifieringen.
Kanske då skönt med några bilder från vintern.

Snöväder kan innebära lek...

... men också arbete, ofta tungt arbete.


Man kan känna sig helt insnöad.


Men visst, när solen skiner på snön så är det vackert.

1968

1968 var majrevoltens år i Paris. Och betraktat som ett revolutionsår än idag.
Det var dock mera som hände. Här lite bilder till åminnelse.


Redan i april 68 blev det revolution i SJR, Svenska jazzriksförbunder. Här är en del av deltagarna i det årets kongress, dvs jazzrixdagen, som bytte styre och ändrade kursen (se även www.freewebs.com/larserick/) Ynglingen i mitten av bilden är jag (Lars-Erick Forsgren), iförd glasögon och vid sidan om mig ser vi Lars-Göran Thuresson.

Samma år kom också första numret av Jefferson bluesmagasin ut. Först som en enkel stencil, men succesivt en allt gedignare bluestidskrift. Numera äldst i världen!

Såhär ser en T-shirt ut, med "reklam" för Jefferson och med anledning av fyrtioårsjubileumet.




Senaste numret av Jefferson ser ut såhär på framsidan (nr 156 fr start).



Ett numera anrikt företag för skivförsäljning startade också 1968, i blygsam skala. Ginza Music hette det då, och jag var en av de första kunderna, och har förblivit trogen intill nu. Men numera heter det bara Ginza och är ett stort företag, som inte bara säljer musik utan även t ex film mm.

Morsdag 2008

Morsdag, den 25 maj 2008, började tidigt. Solen sken oss rakt i ögonen i sovrummet. Lika bra alltså att jag fick stiga upp och fixa en bricka med morgonfika plus Morsdagspresenter. Min lilla fru gillar verkligen denna vana, och Erik förstår också att det är något särkilt när fikat kommer på sängen. Och att öppna paket är kul, även om han inte alltid är den som får dem.

Mor och son lika glada.

Vid lunchtid var det så varmt att vi åt lunchen ute. Flingor och fil och stekta ägg. Inte så tokigt!

Och det blev varmare och varmare. Sköna mor stoltserar på altanen med öronhängena hon fått på morgonen.

Erik målade med vattenfärger ute.
Sedan blev det diverse småfixande innan det blev dags för att grilla middagen ute. Ffg denna sommar. Med så dags hade det blivit lite kyligt redan.

Tårtor och smarrigt fikabröd - och lite mat också

Jag har en familj som gillar att fira allt möjligt med tårta. Och finns det inget speciellt att fira så duger det med smarrigt och fett och gott fikabröd av skilda slag också.
Här några exempel.






Men att äta gott (mat!) med goda vänner är inte fel det heller!

... och det är gott att äta hemma hos andra också.
En barnkalasvariant.
Mera tårta!
Roligt att hjälpa till att göra tårta också. Och gott! Mmmm....

gott... och festligt.

Erik väntar otåligt på att få börja äta av Morsdagstårtan (2008), varför ska mamma fotografera så mycket hela tiden, jag vill äta tårta!

Konstiga tider

OK, det är kul att se att mina bloggar har läsare/tittare. Men den statistik som visas här vid sidan hör ju inte till denna blogg. Jag försökte igår lägga in en räknare för min textblogg, men resultatet visas här! Märkligt!
Dock, som sagt, kul att se att en och annan ändå läser mina kommentarer på Lars-Ericks blogg.
Jag hoppas ändå att jag kan få bort räknaren från denna sida. Kanske jag i sinom tid lyckas få in en enklare räknare, inte nödvändigtvis till denna bild-blogg, som är tänkt för en trängre krets, utan till textbloggen med kommentarer och nedtecknade tankar.

Här en bara några dagar gammal bild på sonen Erik.

Wilma Forsgren, åter i Sverige

Den byråkratiska kvarnen malde vidare, med lite olika hastighet i Sverige och Filippinerna. Till det skulle läggas att synkronisera det med flygbolagens flighter. Det slutade i alla fall med att i stället för att jag skulle fara iväg och hämta Wilma så hittade vi ett flyg som tog henne till Sverige igen, snabbare. Då var det sommar i Sverige. Mycket att uppleva för första gången.
Längst till vänster i denna bild från Arlanda skymtar Wilma. Det är full fart, nu är det uppehållstillstånd som gäller. Och sommar i Piteå som väntar.


Gatubild från PDOL, Piteå dansar och ler... Försiktigtvis dagtid.

Vi kollade Badhusparken. Detta var ett år då det var lite anspråkslös sommarjazz i parken.
Det var Noliamässa. Här besök i en "monter" med produkter från Boden.
En militärorkester spelade från scenen.
Ännu en bild av Wilma och besöket på Nolia, Försvarets dag augusti 2004.

Jag köpte bil, så vi tog oss till kyrkstugan. Wilma poserade gärna vid bilen.
Men inne i stugan var det mycket att göra för att den skulle kännas trevlig att vistas i. Dock, en paus fick man ju ta i arbetet.

I augusti bar det iväg till Storforsen också.
... och även i Storforsen passade det bra med en paus, lite dricka, fika och vila i solen till forsens brus.

Wilma "mitt i" forsen.

Nå, hösten kom förstås, Wilma började på SFI. Och det stod inte länge på förrän det var december - och jul igen.

Lite från Wilmas första tid i Sverige

Fröken Wilma Dulugin blev fru Wilma Forsgren. Här är en knippe bilder från den första tiden.

Den koftan gillade Wilma mycket, och visst passade den henne fint!


Cykla, det hade Wilma visserligen prövat på i sin barndom, men inte därefter. Nu blev det dags att träna upp sig igen, här i ett färgsprakade höstlikt Piteå. Roligt att kunna ta sig fram själv. Lite fortare än att gå är det att cykla. Och med tiden skulle farten öka, särskilt när hon fick en lite större cykel. Men såhär till en början kändes det bra med en mindre modell.

Hm, ja datorer, det har alltid Wilma gillat! Från första början. Så skönt att inte behöva gå till ett internetcafé, bara att knuffa undan mig från stolen...

Den första snön. Jodå, visst hade Wilma hört talas om snö. Jag hade också berättat. Så kom den då, och hon blev så förtjust. Men inte hade hon anat att det skulle bli mera än såhär, att man måste skotta, att det skulle bli riktigt kallt, att snön skulle ligga kvar i flera månader, att man till och med kunde tröttna på den. ... eller att det skulle bli så kallt att vattnet här skulle frysa till is! Alltså riktig is, inte sånt där som bildas i frysfacket på en kyl. Utan tjock is, som ligger kvar i månader...


Första tiden innebar också bussresor (någon bil hade vi inte ännu)till Boden, Migrationsverket, för diverse byråkratiska papper som förlängning av turistvisumet. Sedan följde flera till sådana resor, för tillfälligt uppehållstillstånd och för permanent uppehållstillstånd. Men det var ju trevligt att se sig omkring. En gång såg Wilma älgar från bussen.

Eller så var det skönt att bara vara hemma och mysa också.

Och till en början var det kul att laga mat i det fina köket också...
Och så trevligt det var med alla presenter.
Jul med julgran.
... och julmat.

Men tiden gick, och det var dags för Wilma att fara tillbaka till Filippinerna för att där återigen fixa en del formaliteter. Som t ex att intervjuas igen på ambassaden, och att fara till en CFO-intervju där de bland annat ville se Vigselbeviset. Nå, det gick ju bra... och snart var hon tillbaka till Sverige igen. Vilket vi kan visa i ett separat inlägg.