tisdag 26 maj 2020

Mer om min far "Fred Stone", kompletteringar

ERIK VALFRED FORSGREN, under amerikatiden Fred Stone Forsgren.

Jag har skrivit om min far tidigare, både på denna blogg och på den "öppna" bloggen. Vill nu också lägga in en utökad kommentar som jag skrivit på FB, och som nog till vissa delar inte noterats på bloggen. 
 EW Fred Stone, fr militärutbildning i Calif

 Min far föddes på sent 1800-tal, inskrevs till värnpliktstjänstgöring i nov 1912, men emigrerade i febr 1913  under 7,5 år till "Amerika", dvs först till Canada, men for efter några år där vidare till USA. Tjuvåkte tåg över gränsen, det var enda sättet... - Detta var under första världskriget (WW1), och efter en tid i Montana, när han försökte sig på att odla upp en jordbit, ett homestead, som efter fem år skulle bli hans, så blev han inkallad till värnplikt, eftersom han då var amerikansk medborgare. Militärutbildningen skedde utanför San Fransisco, för att sedan skeppas över till kriget i Europa. Lyckligtvis blev det vapenstillestånd precis innan överskeppningen skulle ske. Så den inställdes. Han blev kvar i USA, men "homestead"-plätten hade ju då legat i träda, så den var förlorad. Vad han då arbetade med, minns jag inte om han berättat, men 1920 fick han ett brev från Sverige. Han far var sjuklig.
Så han återvände till Sverige, till Robertsfors i Västerbotten.

Min pappa var arbetare, fullt utbildad målare, även om det under amerikatiden nog mest var arbeten på rancher, farmer och skogsarbete som var hans försörjning. Åter i Sverige, alltifrån Robertsfors och framåt var han målare.
   Han var starkt troende och vidsynt, bildad trots bara 6-årig folkskola. Jag tänkte alltid att om han fötts senare och fått studera, skulle han kunnat passa bra som statsminister. (Se en annan bloggtext om hans bokläsning, t ex Jack London i engelsk version!)
   Frisinnad (liksom sin far, flottaren och sågverksarbetaren som också var något slags förman OCH fackligt aktiv! ). Pappa berättade om livliga diskussioner på jobben, med både nazister och kommunister både före, under och efter WW2. Var aldrig sosse (om än tvångs-kollektivansluten!), men förstod att många röstade på sossarna, om än han aldrig gjorde det. Han var inte fp-ansluten medlem förrän på äldre dar, men under fp´s storhetstid fanns det många arbetarliberaler även i framträdande positioner. Alltid trevlig, kunde otvunget prata med alla, mycket social, hjälpsam, sparsam, intelligent och ideellt engagerad. Arbetade, om än inte heltid, till 75 års ålder, det var ju ynklig folkpension. Han avled vid 90 år ålder.

Han avskydde nazism och kommunism, och hade heller inga sympatier för högern, bondeförbundet eller socialismen som den tillämpades inom sossepartiet, som såg sig äga staten och makten för maktens skull.
Han var väldigt betänksam, när jag blev politisk sekreterare (för fp i Botkyrka kommun), för eftersom sossarna styrde allt, så skulle det bli svårt att få ett jobb efter det.
Skulle (om han levat idag) givetvis aktivt ha tagit avstånd från den extremism och det främlingshat som SD står för, liksom annan inskränkt nationalism som numera gör sig allt bredare.
Vad jag saknar honom!

Vallstakyrkan, där jag växte upp. En bild från ifjol, som visar att taket börjar se dåligt ut, kostsam renovering behövs. Men visar ändå att det är en imponerande helgedom. Inget litet bönhus, utan en KYRKA. Fin invändigt också. 

Beträffande den religiösa biten, så kan jag nämna att jag är, om inte född i en kyrka, så under lång tid uppvuxen i missionskyrkor. Jag föddes i Bomhus (utanför Gävle), där pappa försökte sig på att driva en färghandel, men någon affärsman var han inte, så efter det att jag fötts så flyttade vi tillbaka till Boliden, och första tiden där så bodde vi i Missionskyrkan, som pappa byggt tidigare (dvs både rent fysiskt och som byggnads-kommitténs ordförande), och han var oavlönad vaktmästare förutom sitt arbete som målare.  Den förste fast anställde pastorn som anställdes av Bolidens missionsförsamling var den unge Berthil Paulson, pappa var då församlingens ordförande. Handlanden  Helge Saverstam (Eriksson) var vice ordförande denna tid i Boliden.. De sista åren i Boliden bodde vi i en fastighet  på Yttervägen. Nedre våningen hyrdes ut till en kvinnlig lärare.  Jag har inget minne av hur det såg ut inomhus där, däremot flera exteriöra bilder. 

Efter att ha bott på några andra ställen i Boliden flyttade vi till Vallsta (i Arbrå kommun i Hälsingland, numera tllhörig Bollnäs.). Till Vallstakyrkan.Till stor del p g a att min mor hade problem med luftrören. 
Där i Vallsta var han/vi vaktmästare också. Givetvis utan minsta lön, men med fri (men beskattad) enkel bostad och där bodde vi i 11-12 år. Ett ståtligt trätempel. Med veduppvärmning, vedklyvning och sommartid mycket gräsmatta att klippa (givetvis med handjagare) ... Finns många namn att nämna från denna tid, men en av pappas goda vänner var Erik Olevik, apotekare i Arbrå. 

   Min far satt i styrelsen (liksom han även gjorde i Boliden) och var  en mycket omtyckt söndagsskollärare tills vi flyttade till Bollnäs strax efter att han blev "heltidspensionär. Då och då predikade han också, när pastorn hade ledigt. 

lördag 16 maj 2020

Fiskarbyn plus risutdelningen.


Ja jag vet, jag har inte gjort del 2 av föregående inlägg. Det kommer senare, kanske.

Det här inte den fortsättningen, men behandlar ett närliggande tema. Byn som  befolkas av mest fiskare, familjer som försörjer sig av fiske. En liten by i provinsen
En del av text och bilder i det blogginlägg som ni kan läsa här, har  cokså ett närliggande inehåll. Detta dock med  fler bilder och lite utförligare text.

https://lars-ericksblogg.blogspot.com/2020/05/om-corona-hjalpbehov-med-mera-blandade.html
T v  rissäck.


Alltså. Resan till byn skedde för ett-par dagar sedan. Rapporterades oss igår. Och handlade om att hjälpa folket i by, och även några i en annan by, med ris... svälten är ju nära  när de inte kan fiska och sälja fisk, så de får några inkomster under den pågående lockdown som råder sen någon månad i Filippinerna och än i skrivande stund -och som lär pågå ännu en tid.
Riset ankommit, och har fördelats, bärs här ut för utdelning. 

Lite bilder med kommentarer.




mer föjer...




tisdag 7 januari 2020

Forsgren i den Filippinska provinsen, Januari 2019. Del 1.

Här tänkte jag framför allt lägga in några bilder från en del av den resa vi gjorde till Filippinerna i januari 2019,  resan till provinsen ("landet")  nordöst Davao C - kallad Davao Oriental.
Bilderna får tala för sig själva, med korta bildtexter. 

Här en liten paus i resan, jag och en svägerska. 



Resan till Davao Oriental, som tog flera timmar,
 företogs i en inhyrd, stor jeepney.

 Vi skulle bl a ner till en fiskeby vid havet. Efter en bit med jeepneyn så steg vi av och började att "klätttra ner" efter en rätt brant stig. Långt ner kan vi på första bilen sen havet skymta.
Stigen var kantat av diverse palmer.
Vi gick i tämligen samlad tropp, med svåger Ray och några kvinnor och barn.

Det tog tid och lite svett. 


 I byns centrum, där ungarna kan spela basket och leta efter snäckor och krabbor. Tidvattnet kan ibland gå upp hit.

Så här kan husen se ut, men inte alla är så fina. 
Så lite båtar. 
Svågern har flera...  






Dags att ge sig iväg från byn. Nu med båt, så slipper vi klättra stigen upp på berget, i stället ta tidvattnet (flood) i akt.
Men det får bli på en "del 2"