Bilder, mor o far, faster Wanja o Bolidens missionskyrka. Uppdat.

Några släktanknutna bilder.
Först mina föräldrar, Bollnästiden, bör vara 1970-tal. Pappa bör vara i 80-årsåldern och jag har skjutsat den "ut", så att mamma fick komma ut i naturen. Vilket oftast innebära att leta, plocka bär eller svamp, eller bara komma ut i friska luften. Vid rätt årstid kunde det, som här, innebära att plocka blommor, liljekonvaljer (se bilden) eller sommarblomster i största allmänhet.  Ofta så följde det med en kaffetermos och några limpsmörgåsar, dvs en liten paus som gjorde utfärden i naturen till en liten pick-nick.

Pappa byggde Bolidens Missionskyrka, här en interiör från gissningsvis tidigt 1940-tal. Från ett vykort. 

En ännu äldre bild, min fars syster, dvs min faster Wanja Forsgren. Som dog i unga år, och som jag förstås aldrig sett. Pappa hade noga skrivit "Wanja" på baksidan av detta ateljefoto, som togs på 1800-talet.

Finns mera om mina föräldrar etc i andra bloggposter här. Scrolla ner och leta.

Filippinsk sjöresa med kanot i provinsen

Spännande. Ska här försöka lägga in en kortvideosnutt, som togs i januari månad 2019 i Filippinerna under en resa provinsen - många timmars färd från Davao C med jeepney. Videon visar ett litet litet avsnitt till havs, dvs när vi fraktades med kanot från ett svårtillgängligt ställe till en annan strand fvb  med jeepney till "civilisationen".  Kanotfärden, med en liten motor i båten tog runt timmen inkl ett mellanstop för tankande av en flaska bensin.

Ja, det funkade, efter visst besvär.

Jag, den som skriver dessa rader, sitter i mitten av "kanoten", har en vit keps, och är omgiven av min fru (skymtar bara), sonen Erik, samt ett par svågrar. Filmsnutten, som kunde ha fått vara några sekunder längre, togs från land, av en svägerska.

Färden kan sägas gick "inomskärs", dvs till havs men delvis rätt nära land, och gjordes för att "bekvämare" ta oss till den plats där den förhyrda jeepneyn kunde ta upp oss. Annars hade vi fått klättra uppför berget, rätt branta stigar uppåt, en avsevärd sträcka.
Så småningom tog så "hemfärden" sin början. Den var faktiskt väldigt ansträngande. Tog längre tid än resan ut, utan minsta paus. Och det var kallt, blåsigt, vi kurade ihop oss, så tätt som möjligt för att hålla värmen.