Mer om min far "Fred Stone", kompletteringar

ERIK VALFRED FORSGREN, under amerikatiden Fred Stone Forsgren.

Jag har skrivit om min far tidigare, både på denna blogg och på den "öppna" bloggen. Vill nu också lägga in en utökad kommentar som jag skrivit på FB, och som nog till vissa delar inte noterats på bloggen. 

 EW Fred Stone, fr militärutbildning i Calif

 Min far föddes på sent 1800-tal, inskrevs till värnpliktstjänstgöring i nov 1912, men emigrerade i febr 1913  under 7,5 år till "Amerika", dvs först till Canada, men for efter några år där vidare till USA. Tjuvåkte tåg över gränsen, det var enda sättet... - Detta var under första världskriget (WW1), och efter en tid i Montana, när han försökte sig på att odla upp en jordbit, ett homestead, som efter fem år skulle bli hans, så blev han inkallad till värnplikt, eftersom han då var amerikansk medborgare. Militärutbildningen skedde utanför San Fransisco, för att sedan skeppas över till kriget i Europa. Lyckligtvis blev det vapenstillestånd precis innan överskeppningen skulle ske. Så den inställdes. Han blev kvar i USA, men "homestead"-plätten hade ju då legat i träda, så den var förlorad. Vad han då arbetade med, minns jag inte om han berättat, men 1920 fick han ett brev från Sverige. Han far var sjuklig.

Så han återvände till Sverige, till Robertsfors i Västerbotten.

Min pappa var arbetare, fullt utbildad målare, även om det under amerikatiden nog mest var arbeten på rancher, farmer och skogsarbete som var hans försörjning. Åter i Sverige, alltifrån Robertsfors och framåt var han målare.
   Han var starkt troende och vidsynt, bildad trots bara 6-årig folkskola. Jag tänkte alltid att om han fötts senare och fått studera, skulle han kunnat passa bra som statsminister. (Se en annan bloggtext om hans bokläsning, t ex Jack London i engelsk version!)
   Frisinnad (liksom sin far, flottaren och sågverksarbetaren som också var något slags förman OCH fackligt aktiv! ). Pappa berättade om livliga diskussioner på jobben, med både nazister och kommunister både före, under och efter WW2. Var aldrig sosse (om än tvångs-kollektivansluten!), men förstod att många röstade på sossarna, om än han aldrig gjorde det. Han var inte fp-ansluten medlem förrän på äldre dar, men under fp´s storhetstid fanns det många arbetarliberaler även i framträdande positioner. Alltid trevlig, kunde otvunget prata med alla, mycket social, hjälpsam, sparsam, intelligent och ideellt engagerad. Arbetade, om än inte heltid, till 75 års ålder, det var ju ynklig folkpension. Han avled vid 90 år ålder.

Han avskydde nazism och kommunism, och hade heller inga sympatier för högern, bondeförbundet eller socialismen som den tillämpades inom sossepartiet, som såg sig äga staten och makten för maktens skull.
Han var väldigt betänksam, när jag blev politisk sekreterare (för fp i Botkyrka kommun), för eftersom sossarna styrde allt, så skulle det bli svårt att få ett jobb efter det.
Skulle (om han levat idag) givetvis aktivt ha tagit avstånd från den extremism och det främlingshat som SD står för, liksom annan inskränkt nationalism som numera gör sig allt bredare.
Vad jag saknar honom!

Vallstakyrkan, där jag växte upp. En bild från ifjol, som visar att taket börjar se dåligt ut, kostsam renovering behövs. Men visar ändå att det är en imponerande helgedom. Inget litet bönhus, utan en KYRKA. Fin invändigt också. 

Beträffande den religiösa biten, så kan jag nämna att jag är, om inte född i en kyrka, så under lång tid uppvuxen i missionskyrkor. Jag föddes i Bomhus (utanför Gävle), där pappa försökte sig på att driva en färghandel, men någon affärsman var han inte, så efter det att jag fötts så flyttade vi tillbaka till Boliden, och första tiden där så bodde vi i Missionskyrkan, som pappa byggt tidigare (dvs både rent fysiskt och som byggnads-kommitténs ordförande), och han var oavlönad vaktmästare förutom sitt arbete som målare.  Den förste fast anställde pastorn som anställdes av Bolidens missionsförsamling var den unge Berthil Paulson, pappa var då församlingens ordförande. Handlanden  Helge Saverstam (Eriksson) var vice ordförande denna tid i Boliden.. De sista åren i Boliden bodde vi i en fastighet  på Yttervägen. Nedre våningen hyrdes ut till en kvinnlig lärare.  Jag har inget minne av hur det såg ut inomhus där, däremot flera exteriöra bilder. 

Efter att ha bott på några andra ställen i Boliden flyttade vi till Vallsta (i Arbrå kommun i Hälsingland, numera tllhörig Bollnäs.). Till Vallstakyrkan.Till stor del p g a att min mor hade problem med luftrören. 

Där i Vallsta var han/vi vaktmästare också. Givetvis utan minsta lön, men med fri (men beskattad) enkel bostad och där bodde vi i 11-12 år. Ett ståtligt trätempel. Med veduppvärmning, vedklyvning och sommartid mycket gräsmatta att klippa (givetvis med handjagare) ... Finns många namn att nämna från denna tid, men en av pappas goda vänner var Erik Olevik, apotekare i Arbrå. 

   Min far satt i styrelsen (liksom han även gjorde i Boliden) och var  en mycket omtyckt söndagsskollärare tills vi flyttade till Bollnäs strax efter att han blev "heltidspensionär. Då och då predikade han också, när pastorn hade ledigt. 

Fiskarbyn plus risutdelningen.

Ja jag vet, jag har inte gjort del 2 av föregående inlägg. Det kommer senare, kanske.

Det här inte den fortsättningen, men behandlar ett närliggande tema. Byn som  befolkas av mest fiskare, familjer som försörjer sig av fiske. En liten by i provinsen
En del av text och bilder i det blogginlägg som ni kan läsa här, har  cokså ett närliggande inehåll. Detta dock med  fler bilder och lite utförligare text.

https://lars-ericksblogg.blogspot.com/2020/05/om-corona-hjalpbehov-med-mera-blandade.html
T v  rissäck.

Alltså. Resan till byn skedde för ett-par dagar sedan. Rapporterades oss igår. Och handlade om att hjälpa folket i by, och även några i en annan by, med ris... svälten är ju nära  när de inte kan fiska och sälja fisk, så de får några inkomster under den pågående lockdown som råder sen någon månad i Filippinerna och än i skrivande stund -och som lär pågå ännu en tid.

Riset ankommit, och har fördelats, bärs här ut för utdelning. 

Lite bilder med kommentarer.




mer föjer...

Forsgren i den Filippinska provinsen, Januari 2019. Del 1.

Här tänkte jag framför allt lägga in några bilder från en del av den resa vi gjorde till Filippinerna i januari 2019,  resan till provinsen ("landet")  nordöst Davao C - kallad Davao Oriental.
Bilderna får tala för sig själva, med korta bildtexter. 

Här en liten paus i resan, jag och en svägerska. 

Resan till Davao Oriental, som tog flera timmar,
 företogs i en inhyrd, stor jeepney.

 Vi skulle bl a ner till en fiskeby vid havet. Efter en bit med jeepneyn så steg vi av och började att "klätttra ner" efter en rätt brant stig. Långt ner kan vi på första bilen sen havet skymta.
Stigen var kantat av diverse palmer.
Vi gick i tämligen samlad tropp, med svåger Ray och några kvinnor och barn.

Det tog tid och lite svett. 

 

 I byns centrum, där ungarna kan spela basket och leta efter snäckor och krabbor. Tidvattnet kan ibland gå upp hit.

Så här kan husen se ut, men inte alla är så fina. 
Så lite båtar. 
Svågern har flera...  

Dags att ge sig iväg från byn. Nu med båt, så slipper vi klättra stigen upp på berget, i stället ta tidvattnet (flood) i akt.
Men det får bli på en "del 2"

Bilder, mor o far, faster Wanja o Bolidens missionskyrka. Uppdat.

Några släktanknutna bilder.
Först mina föräldrar, Bollnästiden, bör vara 1970-tal. Pappa bör vara i 80-årsåldern och jag har skjutsat den "ut", så att mamma fick komma ut i naturen. Vilket oftast innebära att leta, plocka bär eller svamp, eller bara komma ut i friska luften. Vid rätt årstid kunde det, som här, innebära att plocka blommor, liljekonvaljer (se bilden) eller sommarblomster i största allmänhet.  Ofta så följde det med en kaffetermos och några limpsmörgåsar, dvs en liten paus som gjorde utfärden i naturen till en liten pick-nick.

Pappa byggde Bolidens Missionskyrka, här en interiör från gissningsvis tidigt 1940-tal. Från ett vykort. 

En ännu äldre bild, min fars syster, dvs min faster Wanja Forsgren. Som dog i unga år, och som jag förstås aldrig sett. Pappa hade noga skrivit "Wanja" på baksidan av detta ateljefoto, som togs på 1800-talet.

Finns mera om mina föräldrar etc i andra bloggposter här. Scrolla ner och leta.

Filippinsk sjöresa med kanot i provinsen

Spännande. Ska här försöka lägga in en kortvideosnutt, som togs i januari månad 2019 i Filippinerna under en resa provinsen - många timmars färd från Davao C med jeepney. Videon visar ett litet litet avsnitt till havs, dvs när vi fraktades med kanot från ett svårtillgängligt ställe till en annan strand fvb  med jeepney till "civilisationen".  Kanotfärden, med en liten motor i båten tog runt timmen inkl ett mellanstop för tankande av en flaska bensin.

Ja, det funkade, efter visst besvär.

Jag, den som skriver dessa rader, sitter i mitten av "kanoten", har en vit keps, och är omgiven av min fru (skymtar bara), sonen Erik, samt ett par svågrar. Filmsnutten, som kunde ha fått vara några sekunder längre, togs från land, av en svägerska.

Färden kan sägas gick "inomskärs", dvs till havs men delvis rätt nära land, och gjordes för att "bekvämare" ta oss till den plats där den förhyrda jeepneyn kunde ta upp oss. Annars hade vi fått klättra uppför berget, rätt branta stigar uppåt, en avsevärd sträcka.
Så småningom tog så "hemfärden" sin början. Den var faktiskt väldigt ansträngande. Tog längre tid än resan ut, utan minsta paus. Och det var kallt, blåsigt, vi kurade ihop oss, så tätt som möjligt för att hålla värmen.

Släktbilder blandat 1

Ett antal bilder, främst med min mors familj. Dvs min morfar, min mormor, mamma Gertrud och hennes systrar och bröder. Deras barndomshem - och slakteriet och flygplanet,
Men också den enda bild jag hittar av min faster Vanja Forsgren, dvs pappas syster. OK, hon finns också på ett fot där hon var bara barnet, dock på annan plats i bloggen.

 Flygplanet. Inte detta plan, men ett likadant, samma modell, var det flygplan som morfar Carl Leonard Carlsson köpte till sitt flygbolag. Norrlands ngnting, och användes för uppvisningar och för att ta upp intresserade i luften för en tur.

Min morfar, Carl Leonard Carlsson

Lydia Lidström, gift Carlsson, dvs min mormor

Min faster Vanja (trol.) dvs pappas syster. Får vara med här också trots att hon är på pappas släktsida. Min enda faster. 

Carlsborg, min mors barndomshem. Vid Ångermansälven.

T v trol slakteriet, som var en del av morfars rörelser.

T h min mor, Gertrud Carlsson som ung..

Moster Lily, som brud.

 En klassbild, där min mor sitter som 3:a fr vänster i främsta
sittande raden. Sollefteå.

Trol från min mormors begravning. T v morfar, nybliven änkling med 5 barn,
här bakom min mor, flickan med lockigt blont här och hennes bror Lennart.
På höger sida om kistan de äldre systrarna  Lily och Ruth, och Carl-Georg. 

Såhär har jag också sett ut...

Tiden lider, och jag med den, brukar det heta.
Nu ska jag inte tala om lidande, men väl visa att tiden går.

Grillar fisk, i Filippinerna

Men några bilder från mer eller mindre svunna dagar.
Och jag, det är Lars-Erick Forsgren, som skriver denna blogg.Tiden lider, och jag med den, brukar det heta.

Jag och ung svägerska

Jag och unga frugan. 

Mycket ung Lars-Erick

Ung man, I Molde Norge 60-tal

Troligen 90-tal. I kommunfullmäktige. 

I väntan på frisören, 2013

Profilbild, mogen ålder. 

Profilbild trån andra sidan. 

Rakt framifrån, vid besök i Ljusne, många decennier efter det att jag bott och verkat där. 

Tja, detta är jag också. I mogen ålder. 

Hemma på lunch, en dag då jag var valförrättare. Redan ett antal år sedan. 

Skolavslutning 2018 Öjebyn

Så har det varit skolavslutning i Öjebyn. Erik har gått ut klass 6, och till hösten är det högstadiet som gäller.

Erik och "fröken" Barbro, hans klasslärare i åk 4-6. 

Eriks faster Lillian, 2018

Vi var en sväng och besökte min sjuka syster Lillian (Parkinsons sjukdom) härom veckan. Dessutom relativt nybliven änka, med stort vårdbehov.  Och långt ifrån oss...

Här hälsar min syster Lillian på sin unga svägerska, min fru Wilma. 

Här en bild av henne, Eriks faster alltså, och Erik. I Lillians lägenhet, s.k. trygghetsboende.

Apropå läsning, jazz och bluesböcker

Lade nyss ut en länk (se förra inlägget) som handlar om min fars ungdomsläsning.
Så, varför inte här lägga ut en bild på en del, en liten del, av de jazz- och bluesböcker jag har, och haft rätt länge.
Denna gång alltså inte personer i släkten,  utan en bild på böcker. De är ju också en del av familjen, familjelivet.

Ett litet urval. Bland annat Mezzrows "Dans till svart pipa" och "Jazzens Historia" av M Sterns i både svensk upplaga och usa-utgiven. Liksom en pocketupplaga av "Satchmo", Louis Armstrongs memoarbok om hans första år och tidiga karriär.

Om pappa E.V. Forsgren och läsning..

Jag är lite dålig på att uppdatera här.
Men för den som är intresserad kan jag meddela att på min mera "öppna" blogg så har jag lagt ut en text om min far, som i sin amerikanska ungdom läste flitigt. T ex Jack Londons Burning Daylight.

Kolla in det här: 
http://lars-ericksblogg.blogspot.com/2018/06/det-ar-viktigt-att-lasa-avsett.html

Min guddotter Erika

OK, Erika i Filippinerna är inte min dotter, ingen Forsgren, utan just en guddotter. I Filippinerna håller man gärna på traditionerna att, om möjligt, förse barnen med gudföräldrar - vid det högtidliga dopet helst dessutom - så blir det officiellt.  Och det medför ett visst ansvar.

Guddotter Erika är nu hela femton år och går på High-school. Hon är en trevlig, söt och väluppfostrad flicka. Här några bilder från årets resa (2017) av och med anknytning till henne.

I skoluniform m kamrat, Senior High School

På denna bild ser vi en betydligt yngre Erika, kanske bara ca 6 år sådär. I främsta raden långt till höger.

Till vänster i bilden kommer Erik instegande i bilden.

En bild tagen på flyget på ditvägen. Erika gillar "Hello Kitty".... och av en händelse så var det reklam för Hello Kitty-prylar i flygstolens ficka.

Visst är hon söt och fräsch. Och ganska lång för att vara Filippinska.      

Här får jag en kram av min guddotter, som tack för ett smycke hon fått. Allt medan några småkusiner väntar på sin tur,

 

Normalt har de ju skoluniform, med vit blus och en kjol. Men denna dag är klädseln anpassat till att hennes klass ska ha gymnastik - fotboll. 

 Så var det detta med "Hello Kitty". Jag hade lovat att hon, som guddotter skulle få lite extra till sitt rum, dvs Kello Kitty-lakan, -örngott, och dito gardiner. Gissa om hon blev glad! Nedan provsitter hon sängen, och knappar, som alla filippinskor, på sin mobiltelefon. Berättar för sina klasskompisar, förstås.