See+the+light+.jpg)
I can see the light... kan man väl kalla dessa i och för sig bedrövligt dåliga bilder. (Som sagt, mobiltelefonkamera på långt avstånd blir inte bra... )
En bild har aningen bättre kvalitet, det är digitalkameran, vars batterier dock la av efter den bilden.
Gospel är numera sedan några decennier en tämligen populär företeelse. Det startade för sådär 60-70 år sedan som en utveckling av negro spirituals i de färgades kyrkor. Gospeln är ofta livligare, lite friare, inte så präglad av slaveriet som spirituals kan vara. Som namnet anger, det handlar om evangelium, ett glatt budskap. Gospel sjungs ofta av körer med solister, men även av solister utan kör.
Den konsert som Support Choir gjorde bestod till största delen av förhållandevis nya gospels, men även flera klassiska. Jag gillade verkligen det de sjön och hur de sjöng det. Visst, det är en vit kör från Norrbotten, men när man blundade kunde man tro sig vara i en kyrka i sydstaterna. Vad gäller sången alltså. Vad gäller oss kyrkobesökare var vi mera svenskt behärskade.
Ska gospel fungera på rätt sätt, enl mitt sätt att se, så ska den sjungas med stor inlevelse, från hjärtat. Den går till hjärtat. Tyvärr finns idag också mycket som kallas gospel som bara är billiga och urvattnade försök att sälja någon slags tv-predikants förkunnelse. Bevare oss milde Gud för denna falska schlagerbetonade vita "högerkristna" sörja. Men TACK för Support Choir och liknande körer!
