Så gjorde vi häromdagen den sedvanliga resan ner till Robertsfors, för att se till och sköta om den grav där min farfar och min faster ligger begravda. Det finns förstås flera gravar/familjegravar, några hoppas jag andra släktingar ser till, och andra ligger väl så långt bort för att kunna se till. (Alltså, viss skötsel får då ske genom kyrkogårdsförvaltningen - avgiftsbelagt förstås.)
(Synn att församlingsgården i Robertsfors inte är öppen under helgerna, förresten.)
Kära hustrun är duktig och mycket hjälpsam med den praktiska tillsynen, ta bort gräs och ogräs och rensa så att de planterade blommorna trivs och får plats. Dessutom brukar vi tända ett gravljus, plocka lite ängsblommor att sätta i vaser framför graven. Tyvärr har guldskriften med inskriften börjat fara rätt illa, men, men...
Jag tycker det är viktigt att då och då, i mån av möjlighet, besöka "sina gravar", och vårda dem. Det är en respekt vi bör visa för vårt ursprung.
Nu är det ju inte alltid så lätt, folk flyttar och kan hamna långt ifrån sina föräldrar och släktingar. Dessutom så tunnas ju skaran av efterlevande ut med åren, vi blir äldre och det är inte så säkert att våra barn känner så starkt för generationerna före...
Att detta med att vårda gravarna har sina sidor visar också den uppmaning vi kan se på bilden ovan. Kyrkogårdsförvaltningen har gått igenom vilka gravstena som står stadigt, och också konstaterat att till alla gravar inte finns aktulla uppgifter om vem som är ansvarig, som har gravrätten.
Tillräckligt gamla gravar var ju upplåtna för all framtid, och man kunde också köpa tillsyn och skötsel, t ex plantering av blommor "för allt framtid", eller så långt de inbetalda pengarna räckte... . Men sedan flera decennier sedan så upplåts de numera på en bestämd tid. Och det är viktigt att se till gravens skötsel också, på ett eller annat sätt. En tidsbegränsat upplåten grav, som inte sköts om dessutom, den löper risk att "återbrukas"... Här i Robertsfors har man gjort en inspektion för att kolla om stenarna tål en påfrestning så de inte faller omkull för lätt (det kan ju t o m skada besökare). Här en bild där förvaltningen gjort en tillfällig säkring av stenen, och där gravrättsinnehavaren uppmanas se till att den säkras mera permanent.
Jag har ett något bleknat minne att jag en gång för flera decennier sedan fick en liknande uppmaning för min farfars grav. Och då säkrades graven.
Det känns väldigt skönt att vår grav inte tillhör de (många) gravar som nu fått en liknande uppmaning, t o m uppsatt på en brädlapp... Jag hoppas att säkringen av E A Forsgrens familjegrav håller "evärderlig tid".Och här står jag och sonen bakom graven där min farfar och faster, dvs sonens farfars far ligger. Båda avlidna långt, långt före det till och med jag föddes.
(Min far och mor ligger i en annan grav, i Hälsingland. Där de bodde och verkade länge och där jag växte upp och även hade mina första jobb.)
Min farfar, Erik Anton Forsgren var född 1859 och avled 1923, knappt 63,5 år gammal.
